MÅNDAGEN DEN 1juli , 2013.
Visste meddetsamma vad som stod på. När "min mamman" går snabbt då då,, Då blir jag olustig, har ingen aptit, sover dåligt nästan bara med ena ögat i taget. Känner på mig att nu så drar det ihop sig, funderar hela tiden vart min mamman skall, känner mig ledsen, tittar"under lugg", vänder bort blicken.
Hon pratar lite mindre med mig, tittar på konstiga ställen beter sig annorlunda, jag blir ledsen,,
Vi har ju våra ena rutiner om mornarna. Vi kissar, vi brygger kaffe, vi småpratar om hur vi sovit, vi kelas länge. Jag går ut och in allt är normalt. Men så kommer dessa stunder, när man varken vet in eller ut, vill inte vara ute och inte inne. Känner mig ledsen , nästan gråtfärdig. Så kommer det värsta, när min mamman säger : Keso stanna hemma, Keso kan vila sig en stund, Janne kommer in, Mamma skall skynda sig,,
Då känner jag mig ledsen tittar åt alla håll runt omkring mig,, men bara inte på min mamman, då känner ja mig ledsen. När hon gått känner jag mig ledsen och ensam en stund. Tur att det är regnigt ofta då får jag åka med, måtte det bli en regnig sval sommar. Jag vill vara en glad Keso, som får åka med,,
Trots allt älskar jag min mamman, woff från en trött med glad Keso.
PS: "Min mamman sover nästan, tur är ju de,, då är ju datorn ledig. DS.
Woff
SvaraRadera